winsth

2500 kr betalar man tandläkarj**len och allt man får är ont i käften. Och snart är värktabletterna slut. Fan

Hur kul det än är med VFU så är fan att man alltid ska bli sjuk. 25 barn hängande över sig i kombination med bristande hygienrutiner (från båda håll får erkännas..) är ingen lyckad kombination. Det enda positiva med att vara sjuk är att man har en höggravid sambo som tycker synd om en. Det är ju trots allt värre att vara förkyld än att inte kunna sova, pissa var 20:e minut, ha ont i ryggen och ha ett stort huvud som borrar ner sig i underlivet.

Och så skiner solen när man mår dåligt också. Bara för att retas. Jag lovar.

Det är tur att det är melodifestivalen idag så man har något att kämpa vidare för :)

Hört på skolgården:

-Calle, hur gammal är du?

- 29 år

- Det passar inte dig..

En fundersam sjuåring en halv minut senare:

- 19 skulle passa bättre.

Idag var vi och åkte skridskor med hela skolan. Då jag är värdelös på att åka så tänkte jag bara sitta brevid och fika. Men jag blev faktiskt lite sugen och hyrde ett par. Det gjorde lika ont som alltid och själva åkningen låg snäppet över bambi. Det blev inte mycket tid över till fika ändå, skridskor skulle knytas, barn skulle kissa, termosar skulle öppnas...

På väg till isbanan går vi förbi ett villaområde. En i klassen (en 7-åring) tittar in på en garageuppfart och säger:

- Där bor en lycklig man. Han har både grävmaskin och traktor.

Vad mer kan man begära? Att få höra såna kommentarer gör mig lycklig i alla fall.

Mina och Kåge drar västerut av Ann Höglund (dotter till Erik Höglund om vissa,typ pappa, skulle vara intresserade..)

Alla Minaböcker är helt underbara och jag ska antagligen läsa boken ovan under min VFU och ha ett "boksamtal" kring den. Ska bli spännande att se om barnen gillar den lika mycket som jag gör.

Jämn vecka och söndag betyder att det är Arladags. Jag och Tim drog iväg och hämtade lite Thai, behövdes för att överleva dagen :)

Rubriken anspelar på Tims cykelresa till Peking som var slutdestinationen på hans 369 dagar långa cykelfärd.
Läs mer i dagboken och titta på bilder här.

Tack så hemskt mycket för barnvagnen!

mer info

1. Koka potatis
2. Kör potatisen i matberedaren

3. Skala rå potatis
4. Matberedaren igen
5. Pressa ut vätskan

6. Blanda ihop

7. Tillsätt mjöl

8. Plocka fram fläsket som du stekt med lök och kryddpeppar

9. Vänta på att vattnet ska koka upp
10. Forma bollar och fyll med fläsk

11. Placera kroppkakorna i kastrullen

12. Vänta...

13. ..fortsätt vänta..

14. Servera med smält smör och grädde

Jag får väl erkänna att jag är liite tv-serieberoende. Min favoritdrog för tillfället är The Wire och första säsongen är precis avklarad. Man får dock vara försiktigt på vad man kollar på för serie då man är lättpåverkad som människa. Jag har nog aldrig varit mer blödig än när jag följde Six feet under och för tillfället börjar jag slänga ur mig "bitches" och "nigga´" som om jag hade Tourtetts... Som värst vad det nog när jag följde Deadwood där det inte direkt sparas på krutet i svordomarna. Trots detta eller tack vare detta är det en grym serie.

Som jag skrev i förra inlägget fick jag en gorillapod på fotomässan. Denna hittade jag ett lämpligt användningsområde till ganska snabbt. Alla som har försökt att kolla på ipod i sängen förstår :)

Har precis kommit tillbaka efter dryga tre timmar på fotomässan. Jag hade hoppats att komma hem med ett lensbaby makrokit men där gick jag bet. Istället kom jag hem med två stativ. Ett billigt enbensstativ och ett gorillapod. Det senare fick jag då jag hjälpte någon återförsäljare att ta lite kort.

Det bjöds på många gratis seminarium men jag gick bara på ett, "Högskolan för fotografi". Så nu ska jag hoppa av lärarutbildningen och plugga 5 år fotografi istället. Idas föräldrapengar får finansiera mina studier.

allvar? nej.

Men det visade sig att man kan söka lediga platser bland deras kurser. Det finns också möjlighet att läsa sommarkurser vilket kan vara intressant framöver. Kan vara värt att fundera på.

I utställningshallen fanns sjukt mycket bra grejer. Topp tre får bli:
1. Pieter ten Hoopen
2. Tim Flach
3. Hans Strand

Jag har vanligtvis noll intresse för hockey (förutom som tv-spel). Men i duschen idag så dök plötsligt Håkans sköna stämma upp i huvudet. Vad har Håkan Hellström och hockey att göra med varandra undrar ni då? Svar: ingenting, det var den nästan lika underbara Södergren som var på besök i min skalle. Självklart måste ni också kolla in videon nedan.

         

Jag och Henrik var ute i Slottskogen idag och fotade lite bilder till hans soloprojekt Wailin´ Henry.
Väldigt trevligt att det hade kommit lite snö men det var lite väl kallt för fingrarna.

Vill man se de små bilderna i större format är det bara att klicka på önskad bild.

Jag var idag hos tandläkaren på undersökning (anledningen ser ni ovan) = 350 kr. Under de fem år sedan jag var där senast så har visst fru Karies smygit sig på = dra ut tanden = ung. 2000 kr. Samtidigt har herr Sten gjort sig riktigt bekväm på de flesta av mina tänder så det blir till att anlita tandhygenisten för att vräka Tand Sten = ? kr.

= mycket pengar....

Jag måste tillägga att tandläkaren faktiskt tyckte att det såg fint ut (med tanke på att det var så länge sen jag var där)

Jag vaknade vid fyra imorse och kunde inte somna om. Därför använde jag mig av morgonen till att leka i Photoshop med texturer. Bilden med korset tyckte jag nog blev bättre än originalet (se tidigare inlägg).

Vi tittade precis på "King of Kong" och jag satt som klistrad hela filmen. Kolla upp den i din närmaste pirathamn eller videobutik.

Isak är idag 6 månader gammal!
På kortet är han dock bara drygt 4 månader och jag har tyvärr ingen nyare bild. Det är förresten farfar Nisse som tagit bilden.
Varför har jag ingen nyare bild? Jag vet inte om jag ska skylla på att Magnus aldrig tar kort eller att jag aldrig är i Skåne...

p.s

den lille j#*len har ju mer hår än mig

Vi fick idag ett erbjudande att titta på en 4:a i Mölndal (previs vid Åbytravet). Då det var snabb inflyttning (1/3) som gällde, ingen besittningsrätt och hyran var dyrare så kände vi väl att den var tvungen att vara ganska bra för att vi skulle nappa.
När det visade sig att i samma hus låg en pizzeria och en charkbutik så var saken nästan klar. Då lägenheten inte heller var särskilt fräsch, gammalt kök och en del lustiga planlösningar så var det ett definitivt nej.
  Det känns som varje gång man blir erbjuden en lägenhet så är det "bottenskrapet". Det blir nog ingen flytt förrän man har råd att köpa något. Och för att ha råd att köpa något bör jag ha ett jobb. Och för att få ett jobb bör jag ha utbildat mig. Och det lär väl ta 2,5 år till.
  Med andra ord blir vi nog kvar på Brynolf ett tag till.

Bilderna är tagna på väg till lägenheten och jag har använt mitt nya objektiv. Dvs all oskärpa är pga objektivet och inget genom photoshop. Om du läser det här Hell så kan du/ni gå in och kolla på bilder här. Rätt använt tror jag att man kan ta rätt schyssta bröllopsbilder med lite drömkänsla.

Jag ska lämna in min novell på måndag och känner att jag är klar. Tänkte dock att just ni, läsare av bloggen, skulle få chansen att hjälpa mig förbättra texten ytterliggare.


En tolkning av Taube

 Vågorna guppar lätt mot strandklipporna utanför det, av stearinljus, upplysta huset. Det är kvällen innan julafton och lätta snöflingor seglar sakta ner mot hustaket.

 -Karl! Det är din tur att ställa dig vid rodret! ropar kaptenen i ett försök att överrösta stormen.
 -Karl! Upp till rodret. Nu! ropar han ännu en gång.
Stormen piskar nu vågorna allt högre och briggen Blue Bird av Hull blir alltmer svårmanövrerad.

Wivan tappar försiktigt upp den hemmabryggda glöggen på mindre flaskor. Det har nu gått fyra år sedan familjen Strannes första egentillverkade glögg kunde provsmakas. Lika många år är det sedan Karl for till England.

 -Surra mig vid rodret, annars har jag ingen chans att stå kvar! skriker Karl till en av de alltmer panikslagna skeppspojkarna.
Jag ser Hållö fyr i nordost, snart hemma, tänker Karl och känner att oron sakta tynar bort.

Julen 1873, textar Wivan på de hemmagjorda etiketterna och stryker varsamt lapparna runt flaskorna. De enkla men precisa rörelserna brukar vanligtvis ha en lugnande effekt, idag är det dock något som stör. Hennes man har ännu inte kommit hem från havet.

 -Lystring mannar! Var beredda på att överge skeppet! kommenderar Kapten Taye med allvarsam ton.
Sekunden efter brister briggens högsta mast och faller kraftfullt rakt över däck.

I kväll börjar Wivan att ensam klä den, sedan länge, upphängda granen. Ett överflöd av fikon, karameller och äpplen är inhandlat för att brukas som granutsmyckning. Han bör snart komma hem, tänker gumman samtidigt som hon hänger upp ett pepparkakshjärta i en slokande grankvist.

 -Snabbare! Kom igen! är utrop man utskiljer i den allmänna paniken.
Snöstormen ökar i intensitet och arbetet med att sjösätta livbåtarna är i full fart. Briggen börjar nu röra sig alltmer häftigt och skrovet läcker in vatten.

Brevid granen placerar Wivan en bild på Oscar II och hans hustru Sofia. Sedan gudstron svikit det senaste året har monarkin fått vara symbol för stabilitet och styrka. Hon betraktar det stela porträttet och tycker sig känna igen Marstrands fästning i bakgrunden. Den oroliga känslan av att någonting är fel kommer plötsligt över henne igen.

I livbåtarna forsar det nu in iskallt vatten samtidigt som snöstormen attackerar från alla håll. Kapten Taye är nu närmast i chocktillstånd och det enda hans sinnen kan registrera är Hållö fyrs pulserande ljus. Det är samma sken som Karl håller blicken stadigt riktad mot.

Det är samma visa varje gång tänker Wivan, han är till havs medan jag går här hemma och oroar mig.

En efter en lyfts mannarna upp från livbåtarna. Deras räddare, en stor man iklädd oljerock och sydväst, presenterar sig som Stranne den äldre.
 - ...7, 8, 9 räknar samtidigt kapten Taye och upptäcker att de är en man kort.
 - Var är Karl? vrålar Taye.

Hon försöker tränga undan minnena från förra julen men det är redan försent. ”Briggen Blue Bird av Hull, förlist julafton 1872, 9 överlevande och en förolyckad”. Notisen från tidningen dyker upp i hennes huvud som så många gånger förr.

Gubben Stranne den äldre, make till Wivan och far till Karl, förstår på männens blickar att något är fel. Hans misstanke bekräftas då en av männen tillslut svarar på Tayes fråga;
 - Han stod surrad och glömdes ombord.

Knack, knack, knack. Tre snabba knackningar väcker upp Wivan ur hennes tankar. Knack, knack, knack åter igen.

Idag inhandlades "BB-mössan", dvs den som håkan ska ha att värma sig med på Mölndals Sjukhus.
Jag var också och fixade ipodhögtalare och i helgen ska spellistan göras fullständig. Det är viktigt med musik när man ska se sin käresta plågas ;).

det är fan bra. bara man slapp höra om andras liv. jag vill bara ha frågor.

Idag var vi på mvc och mättes och klämdes på. Eller det var väl snarare Ida de mätte och klämde på. Håkan hade tydligen vänt på sig men är nu på plats och allt ser bra ut. Fina hjärtljud bjöd han också på.

Väl hemma fick jag känna på en fot som nästan stack ut ur magen. Det var första gången jag kände Håkan så tydligt! RIktigt häftigt!

Beräknat datum är för de som inte vet 5:e mars men vi får se när leveransen sker. Ida är från och med denna veckan hemma och jag har stora förväntningar på kommande brödbak. :)

Vi har inhandlat en videokamera nu i veckan så att vi ska kunna dela med oss av Håkan till våra kära familjer. Första testet fick bli att filma fredagsfotbollen med idrottsrådet. Med Mac bakom kameran så dokumenterades ett av historiens snyggaste mål.