winsth

Idag hade jag min sista lektion på ca 7 1/2 månad. Just nu känns det ganska skönt, få se om jag kommer att sakna det om ett tag. Vi redovisade vår gestaltningsuppgift och det gick väldigt bra tycker jag. Alla grupper var duktiga så det var en trevlig eftermiddag. Jag ska inte gå ini detalj vad vi gjorde för något men vi utgick från följande bilder.

Det händer inte så mycket på bloggen just nu som ni märker. Främsta anledningen är att jag för tillfället skriver hemtenta. Jippi! alltid lika kul när ångesten sätter in.

Nästa vecka börjar jag med en projektkurs i skolan och i denna ingår att skriva processdagbok. Ni som är intresserade kan följa detta på http://tarinasi.blogspot.com/ .

Imorgon drar höstterminen igång (äntligen) och det gäller att vara redo. Eller i alla fall ha papper och penna.
Det ska bli skönt att få lite struktur på vardagen igen men jag kommer definitivt sakna att vara hemma med Sigrid så mycket som jag varit sista tiden.

AUO 2 = Allmänt Utbildnings Område  dvs. lite vetenskapsteori och pedagogikteori m.m det blir iallafall ingen direkt ämnesstudie denna terminen utan lite mer allmän pedagogik.

Idag skickade jag iväg min hemtenta (klar innan deadline) och i arbetet ville jag ha lite bilder. Bilderna skulle anknyta till "Att skriva sig till läsning - med datorn" så jag tog ett par kort med Sigrid framför datorn.

Hört på skolgården:

-Calle, hur gammal är du?

- 29 år

- Det passar inte dig..

En fundersam sjuåring en halv minut senare:

- 19 skulle passa bättre.

Idag var vi och åkte skridskor med hela skolan. Då jag är värdelös på att åka så tänkte jag bara sitta brevid och fika. Men jag blev faktiskt lite sugen och hyrde ett par. Det gjorde lika ont som alltid och själva åkningen låg snäppet över bambi. Det blev inte mycket tid över till fika ändå, skridskor skulle knytas, barn skulle kissa, termosar skulle öppnas...

På väg till isbanan går vi förbi ett villaområde. En i klassen (en 7-åring) tittar in på en garageuppfart och säger:

- Där bor en lycklig man. Han har både grävmaskin och traktor.

Vad mer kan man begära? Att få höra såna kommentarer gör mig lycklig i alla fall.

Mina och Kåge drar västerut av Ann Höglund (dotter till Erik Höglund om vissa,typ pappa, skulle vara intresserade..)

Alla Minaböcker är helt underbara och jag ska antagligen läsa boken ovan under min VFU och ha ett "boksamtal" kring den. Ska bli spännande att se om barnen gillar den lika mycket som jag gör.

Jag ska lämna in min novell på måndag och känner att jag är klar. Tänkte dock att just ni, läsare av bloggen, skulle få chansen att hjälpa mig förbättra texten ytterliggare.


En tolkning av Taube

 Vågorna guppar lätt mot strandklipporna utanför det, av stearinljus, upplysta huset. Det är kvällen innan julafton och lätta snöflingor seglar sakta ner mot hustaket.

 -Karl! Det är din tur att ställa dig vid rodret! ropar kaptenen i ett försök att överrösta stormen.
 -Karl! Upp till rodret. Nu! ropar han ännu en gång.
Stormen piskar nu vågorna allt högre och briggen Blue Bird av Hull blir alltmer svårmanövrerad.

Wivan tappar försiktigt upp den hemmabryggda glöggen på mindre flaskor. Det har nu gått fyra år sedan familjen Strannes första egentillverkade glögg kunde provsmakas. Lika många år är det sedan Karl for till England.

 -Surra mig vid rodret, annars har jag ingen chans att stå kvar! skriker Karl till en av de alltmer panikslagna skeppspojkarna.
Jag ser Hållö fyr i nordost, snart hemma, tänker Karl och känner att oron sakta tynar bort.

Julen 1873, textar Wivan på de hemmagjorda etiketterna och stryker varsamt lapparna runt flaskorna. De enkla men precisa rörelserna brukar vanligtvis ha en lugnande effekt, idag är det dock något som stör. Hennes man har ännu inte kommit hem från havet.

 -Lystring mannar! Var beredda på att överge skeppet! kommenderar Kapten Taye med allvarsam ton.
Sekunden efter brister briggens högsta mast och faller kraftfullt rakt över däck.

I kväll börjar Wivan att ensam klä den, sedan länge, upphängda granen. Ett överflöd av fikon, karameller och äpplen är inhandlat för att brukas som granutsmyckning. Han bör snart komma hem, tänker gumman samtidigt som hon hänger upp ett pepparkakshjärta i en slokande grankvist.

 -Snabbare! Kom igen! är utrop man utskiljer i den allmänna paniken.
Snöstormen ökar i intensitet och arbetet med att sjösätta livbåtarna är i full fart. Briggen börjar nu röra sig alltmer häftigt och skrovet läcker in vatten.

Brevid granen placerar Wivan en bild på Oscar II och hans hustru Sofia. Sedan gudstron svikit det senaste året har monarkin fått vara symbol för stabilitet och styrka. Hon betraktar det stela porträttet och tycker sig känna igen Marstrands fästning i bakgrunden. Den oroliga känslan av att någonting är fel kommer plötsligt över henne igen.

I livbåtarna forsar det nu in iskallt vatten samtidigt som snöstormen attackerar från alla håll. Kapten Taye är nu närmast i chocktillstånd och det enda hans sinnen kan registrera är Hållö fyrs pulserande ljus. Det är samma sken som Karl håller blicken stadigt riktad mot.

Det är samma visa varje gång tänker Wivan, han är till havs medan jag går här hemma och oroar mig.

En efter en lyfts mannarna upp från livbåtarna. Deras räddare, en stor man iklädd oljerock och sydväst, presenterar sig som Stranne den äldre.
 - ...7, 8, 9 räknar samtidigt kapten Taye och upptäcker att de är en man kort.
 - Var är Karl? vrålar Taye.

Hon försöker tränga undan minnena från förra julen men det är redan försent. ”Briggen Blue Bird av Hull, förlist julafton 1872, 9 överlevande och en förolyckad”. Notisen från tidningen dyker upp i hennes huvud som så många gånger förr.

Gubben Stranne den äldre, make till Wivan och far till Karl, förstår på männens blickar att något är fel. Hans misstanke bekräftas då en av männen tillslut svarar på Tayes fråga;
 - Han stod surrad och glömdes ombord.

Knack, knack, knack. Tre snabba knackningar väcker upp Wivan ur hennes tankar. Knack, knack, knack åter igen.

Jag satt idag och njöt av föreläsarens klingande småländska. När jag vänder mig om för att få bekräftelse av Niklas och Emelie att det är en väldigt inspirerande föreläsning möts jag av synen ovan.

Detta fick mig att tänka på vissa Chalmersföreläsningar där risken att falla in i sömn var påtaglig på morgonlektionerna. Risken var nog som störst på Java-föreläsningarna som man av någon anledning gick på gång efter gång....

Ikväll fick det bli lite målarverkstad på Brynolfsgatan. Vi ska ha med oss en egenhändigt ritad/målad bild på temat vatten till föreläsningen imorgon. Tankar bakom bilden : briggen blue bird av hull möter färjan-håkan.

Ny kurs idag, vilken ser ni på bilden. Ska bli roligt att läsa lite nytt nu, det började bli lite mycket naturvetenskap på slutet av förra kursen. Jag var och hämtade mina sista rapporter idag ("Strålande!" och "Utmärkt!" om man får skryta) så nu är jag redo att ta mig an vårens utmaningar. Det känns som det kommer bli en bra kurs!

En annan positiv sak med att börja en ny kurs är inhandlandet av nya anteckningsböcker. Här duger det inte med vad som helst. De jag hittade idag hade en härlig textur och lagom storlek. Självklart ska det vara helvita sidor så man kan kladda lättare :) Favoriterna är egentligen dessa men de är tyvärr en aning dyrare än de flesta andra så idag fick det bli ett annat märke.